Änglaföräldrar

Den 9 maj 2013 var jag min åttonde gång i Riga för insättning men denna gång blev det lite annorlunda.
Riga

Den 18 maj kom det två streck på stickan. Vilken chock! Det hade aldrig NÅGONSIN hänt under alla våra försök på 14 år. Jag testade som en galning men plusset fanns kvar. Lycka <3

De första veckorna blev lite dramatiska då jag både blödde och hade så extremt ont. Men efter en vecka i Italien verkade allt ha ordnat till sig.
Knyttet 8 veckor

Den 13 juli åkte vi på KUB-test, så spännande och roligt och en chans att få se det lilla knyttet en extra gång. Men då såg de lite vätska i huvudet och 2 dagar efteråt fick vi göra nytt ultraljud som visade även det vätska i huvudet och lite onormalt hålrum. Det kunde vara dåligt men lika gärna växa bort. Vi blev alldeles skräckslagna men försökte ändå hoppas på det bästa.


Vecka 14


Den 14 augusti är vi åter på ultraljud och prognosen blir inte bra. Hon kan se en massa saker i knyttets hjärna som inte riktigt ser ut som det ska. Men jag är så svår att genomlysa med ultraljud så hon skickar oss vidare till fostermedicin på KS. Jag bryter i hop helt och bara gråter. Det känns så orättvist och overkligt. Hur kan han vara så sjuk som är så pigg i magen? Vi döper honom till Isak.

Den 27 augusti är vi på KS för fosterdiagnostik, ultraljudet tar nästan 1,5 timma och på den doktorn låter det mer glädjande. Jag grät oavbrutet i 1,5 timma, både av lycka att få se honom och att läkaren lät så positiv. Nog ska väl det här bli bra?

Vecka 19
Den 2 september är jag på magnetröntgen, jag känner att Isak blir alldeles skräckslagen och far runt inne i magen. Jag gråter som vanligt mig igenom hela undersökningen.

5 september är vi åter på KS, det visar sig dock att vår läkare är sjuk. Vi träffar en neurolog och en annan pajas till doktor, de säger att Isak kommer få mycket svåra problem om han föds. De vill veta hur vi tänker. Jag gråter så mycket att jag inte kan andas, jag är helt förtvivlad och alldeles ifrån mig. De lämnar oss ensamma i ett rum i mer än 40 minuter. Sen kommer en undersköterska och säger att hon bokat SÖS till oss. Vi får träffa kuratorn i 5 minuter och skriva papper till socialstyrelsen, sen ska hon nämligen på lunch.

Den 10 september är vi på SÖS och får reda på hur en två stegs abort går till samt att jag får tabletter som ska avbryta graviditeten. Jag är alldeles bedövad, helt i chock. 

12 september. Förlossningen. En mardröm. Jag har aldrig varit mer om något så hemskt i hela mitt liv. Hur ska jag ta mig vidare från det här?

Jag älskar dig Isak!



Den 26/9 åkte vi och hämtade askan vid skogskyrkogårdens krematorie och dekorerade den tråkiga kartongen och lämnade honom vid vår kyrka för att sprida honom i minneslunden. En märklig dag att hämta sin enda sons aska.

Den 1/10 grävs Isak ner i minneslunden.







Kommentarer

  1. Josefin Lindgren16 april 2014 kl. 15:06

    Hej. Jag hittade hit av en slump. Det gör mig så fruktansvärt ont att läsa er berättelse och se att andra människor gått igenom det jag och min sambo också gjort. Vår vilma föddes den 15 januari i år och jag hade gått 22 veckor. Hon var liksom er Isak ett mycket efterlängtat och älskat barn. Som jag grät när jag läste din berättelse. Vet att jag känner med dig och din familj. Du ger mig hopp om att ändå lyckas. Jag kan ana ett ljus i tunneln efter att ha läst din berättelse. All lycka och välgång ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ledsen för er skull, usch vad jobbigt :(

      Detsamma till er och hör gärna av dig och berätta hur det går.

      Radera
  2. Hittade din blogg av en slump. Har också kämpat för att få våran älskade dotter som nu är 8 månader gammal och full av liv :)
    Men fy så ledsen jag blir att läsa om det ni varit med om....Tårarna bara väller fram :( Så sorgligt och något som jag själv var så rädd för under min graviditet, att något skulle vara fel eller gå snett med vår efterlängtade skatt.

    All styrka och lycka önksar jag er. Så glad att läsa att ni väntar syskon till er älskade lille Isak. Så stolt han ska vara som får bli änglastorebror och vaka över sin lillasyster.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord!

      Jag kan inte heller läsa om Isak, jag blir så ledsen. Det var en fruktansvärt jobbig tid.

      Kram

      Radera
  3. Vi har gått igenom nästan samma sak. Vi har kämpat i 12 år både på naturlig väg och med hjälp av IVF och på sista chansen verkade det gå vägen. Tyvärr dog vår Alexander i magen och jag fick föda fram honom i vecka 22. I fredags begravde vi honom och jag är helt tom och bedrövad. Då jag är 46 år gammal så blir det inga mer försök och jag sörjer både vår son och de tidigare missfallen samt att vårt bokslut för att få barn slutade så illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör ont i mitt hjärta att höra. Vilket smärta och mardröm ni befinner sig i, jag trodde aldrig jag skulle leva igen. Men på nåt sätt går man vidare. Såsmåningom.

      Många kramar

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering