Avbryter graviditeten :(

Mycket tårar idag, så mycket att jag har ont i huvudet.

Så här har vår skitdag varit:

Vi fick reda på att den riktiga doktorn var sjuk och att nån extradoktor var vikarie. De var naturligtvis sena så vi fick vänta i nästa 20 min.

Sen kom en riktig pajas till doktor, han var docent och överläkare. Han saknade nog totalt patientkontakt sen många år och var inte särskilt insatt i vårt ärende, även en neurolog var med och såg allmänt förvirrad ut.

Först gjorde de UL som inte gick så bra, pratade över huvudet på oss och bara latin. Jag fattade ändå.

Sen så pratade neurologen och att han hade corpus callosum agenesi, onormal lillhjärna ev cystor och en massa annat. Vissa barn kan ju klara det och bli någorlunda, men eftersom han har så mkt kommer han få svåra problem med det mesta.

Då började jag gråta. De såg helt chockade ut, jag grät så jag inte kunde andas. Sen sa jag att jag ville att de skulle gå men de fortsatte bara att babbla.

De undrade hur vi tänkte, om vi ville avbryta graviditeten och så tackade neurologen för sig.

Kvar blev vi med pajasen som bara babbla och babbla om vad som skulle hända, socialstyrelsen osv. Han sprang i väg efter en barnmorska men hon var upptagen. Inte heller fanns nån kurator.

Så han puttade in oss i nåt annat rum och där fick vi sitta i säkert i 30 min (jag grät hela tiden) innan en undersköterska kom och sa att hon hade bokat SÖS, för Huddinge hade fullt. Vi frågade om vi inte kunde ta Danderyd men det gick inte för nu hade hon redan bokat oss.

Men SÖS liksom. Det är ju andra sidan stan för oss. Ett sjukhus vi aldrig varit på.

Sen fick vi gå till en kurator och där grät jag ännu mer (genom hela väntrummet som hade fullt med stora magar). Men hon hade liksom inte tid och sa att hon inte visste så mkt om SÖS, när maken frågade hur det blev med honom och ev sjukskrivning så visste hon inte det heller. Hon sa "du kan ju alltid gå till vårdcentralen". Hon sa oxå att vi kunde ringa sen om vi tyckte vi behövde prata (det lät inte särskilt inbjudande).

Sen fick jag skriva på papper till socialstyrelsen och sen fick vi gå. Utan sjukskrivningar och utan stöd, de tyckte SÖS skulle ta det beslutet.

Vi har fått tid för inskrivning och ta de 2 dödande tabletterna på tisdag och förlossning på torsdagen. Vi fick en liten folder med oss om avbruten graviditet. Schyst.

Kommentarer

  1. Stackars stackars dig. Fy fan. Så här får det bara inte gå till. Jag skäms för svensk sjukvård. Kram

    SvaraRadera
  2. Nej, nej, nej...

    det finns inga ord som räcker, önskade så mycket att det skulle gå bra idag.

    Ta hand om varandra
    <3

    /Åsa

    SvaraRadera
  3. Nej! Stor kram! Får tårar i ögonen - så ledsamt besked. Har bara bra erfarenhet av SÖS, vet inte om det hjälper.

    Anna

    SvaraRadera
  4. Så fruktansvärt, fruktansvärt hemskt! Jag beklagar ur djupet av mitt hjärta! Varma tankar från Therese i Uppsala

    SvaraRadera
  5. å gud. jag är så fruktansvärt ledsen för er skull. Jag hoppas att ni får ett bättre bemötande och framförallt, att någon förklarar för er på ett begripligt sätt så att ni kan greppa allt som händer. Jag tänker på er hela tiden. många kramar från en bloggläsare som följt er resa.

    SvaraRadera
  6. Finner inga ord! Ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  7. Usch vad hemskt! Att de inte ens kan bemöta på ett fint sätt i en så fruktansvärd situation, skamligt! Många tankar till dig och din man

    SvaraRadera
  8. Har läst din blogg men inte kommenterat tidigare. Det känns som livet verkligen är så himla orättvist! Blev chockad över hur ni blev bemötta men framför att så himla ledsna för er skull, som inte får se ert lilla underverk växa upp! Tänker på er och hoppas att Isak kan få ett syskon någon gång!

    SvaraRadera
  9. Åh nej vad livet är orättvist, känner så med er :( Det där bemötandet är verkligen inte ok. Hoppas SÖS kommer ta hand om er på ett sätt som ni behöver. Med förståelse för vad ni behöver och empati. Kramar /C

    SvaraRadera
  10. Från djupet av mitt hjärta vill jag skriva hur mycket jag lider med er! Ingen förälder ska behöva ta det beslutet! Sänder massa kärlek och tankar er väg! <3

    SvaraRadera
  11. Detta ska ingen människa behöva gå igenom! Jag blev också lämnad ensam efter mitt missfall i vecka 17 i juni. Ingen uppföljning..ingenting. Jag vet hur hemskt det är men jag vet också att man klarar det. Ta er tid att sitta med Isak efteråt, gör fotavtryck och ha honom på bröstet. Det är så viktigt och blir faktiskt ett mycket fint minne. Jag finns här om du behöver prata, för det är just det man måste göra, prata om det. Många kramar!

    SvaraRadera
  12. Beklagar verkligen både resultatet av undersökningarna och det bemötande ni fick. Önskar ingen behövde träffa dessa blasé doktorer som jobbat för länge och tappat förståelsen för att det finns en människa bakom varje "fall". Fruktansvärd behandling i en fruktansvärd situation. Jag hoppas också att ni får ett mycket bättre bemötande på SÖS.

    SvaraRadera
  13. Åh herregud jag hoppades in i det sista, så svårt att förstå meningen med detta och vissa saker ska man inte behöva genomlida. Jag önskar dig styrka. Jag kan tillägga att de är bra på sös (4 avbrutna grav där) dock lite stressiga men så ser sjv ut idag tyvärr. Gråt så mkt du kan och ta stöd av make/terapeut. Stor kram.

    SvaraRadera
  14. Lilla Isak....så liten....så tråkigt att du inte är helt frisk.
    Livet är outhärdligt ibland.
    Hoppas så att ni får att bra omhändertagande på SÖS....otroligt hur "konstiga" en del läkare kan vara....upprörande....ni är ju så utsatta i er situation och i behov av empatiska människor.
    Många kramar till ER från Titti

    SvaraRadera
  15. Beklagar djupt det besked som ni fått, beklagar också det bemötande som ni fått.
    Hoppas att ni ändå kan få stöd i det svåra som ni måste igenom.

    SvaraRadera
  16. Fy vad ledsen och ARG jag blir för eran skull. Det räcker att eran situation är fruktansvärd som den är utan att icke empatimedvetna läkare/sjukhuspersonal behöver göra det ännu värre :(
    Jag hoppas verkligen att ni ska träffa någon på SÖS före tisdag? Annars är det här en helt omänsklig situation!
    Kram och kram och ännu mera kramar/Vivela

    SvaraRadera
  17. Åh, så hemskt, det här ska ingen behöva gå igenom! Och en empatilös sjukvård dessutom. Tänker på dig och er. Önskar jag kunde ge en riktig kram!!

    SvaraRadera
  18. Åh så ledsen jag blir för er skull =(..

    Jag blir extra upprörd hur ni blev behandlade idag. Det ska inte få vara på detta vis då det gäller så traumatiska saker som er graviditet. Jag har tyvärr inte nåt stort förtroende av sjukvården även om jag vet att det finns bra personal på vissa ställen.
    Hoppas så att ni får komma och prata med någon som har tid och kan ge tröst och förståelse.

    Massor med kramar från
    Lena och missarna

    SvaraRadera
  19. Elisabeth /MissB på MinBebis5 september 2013 kl. 18:32

    Mitt hjärta blöder för er. Det här ska man inte behöva gå igenom. Jag är så ledsen för er skull och hoppas att ni tar er igenom det här så gott som det bara går. Hämta styrka från varandra och försök ta tillvara den korta tid ni får tillsammans med er lilla Isak. F-n också, det här är bara för hemskt. Många, många, många styrkekramar!

    SvaraRadera
  20. men fy vad är de för jävla vård.....tur att ni har varandra, förstår verkligen hur du mår...sitter själv å piper här

    SvaraRadera
  21. Men va fan !!!!!!! Mitt i allt detta är det för jävligt att ni blir behandlade så.
    Mitt hjärta blöder för er och lilla Isak
    Ahm66

    SvaraRadera
  22. Vilket fruktansvärt bemötande! Det är naturligtvis inte det värsta i sammanhanget, men ändå.
    Jag beklagar så oerhört att Isak inte klarar sig. Tänker på er!

    SvaraRadera
  23. Kan inte släppa det dåliga bemötandet ni fick, så fruktansvärt dåligt!

    Och när det gäller Isak... Vad ska man skriva? Jag hoppas så att han får bli storebror en dag. Prata, skrik, älta,sörj allt du kan. Vi är så många som är ledsna med dig, många som du inte ens har träffat.
    Jag skulle så gärna glädjas med dig!

    SvaraRadera
  24. Så fruktansvärt orättvist och obarmhärtigt. Det finns inga ord. Jag hoppas att ni får ett mer humant bemötande på SÖS. Även om det är kris i sjukvården får vi aldrig tappa empatin.

    Isak har berört så många. Många fler än en vanlig människa gör i en livstid. Hans liv är inte förgäves. Störst av allt är kärleken.

    Hans resa har bara börjat

    Tänk Er inte honom som någon som givit sig av Hans resa har bara börjat. Vi lever många liv. Och det på jorden är bara ett Tänk Er att han vilar från sorger och tårar På en plats fylld av värme och trygghet Där man inte räknar dagar eller år.

    Tänk Er hur han önskar att ni visste Att inget utom Er sorg kan dö. Och tänk Er honom levande I hjärtat På dem han vidrört. För ingenting älskat kan någonsin gå förlorat Och han var oändligt älskad!

    E. Brenneman Org: "His journey has just begun"

    SvaraRadera
  25. Många många styrkekramar <3

    SvaraRadera
  26. Nääee! Det här är inte OK!! Så behandlas man inte när man är i din och din makes situation.
    Bromsa, ta kontakt med sjukhuset igen. Om ni orkar. Innan hemskepillren.
    Kräv att få prata med "rätt" personal, de ni har förtroende för. Det är NI som är huvudpersonerna just nu. Då ska ingen komma och babbla obegripligt över huvudena på er.
    Stor tröstekram!
    //RigaMaria

    SvaraRadera
  27. Det finns inga ord, tänker på er och vill ge er all styrka i världen att klara denna svåra tid. Som läkare har jag ingen förståelse för att ni blivit bemötta så där. Hoppas SÖS kan ge er den tid och empati ni behöver. Stora styrkekramar från Petra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Petra!

      Du som är läkare; kan inte du försöka hjälpa dem tillrätta och slussa vidare till kompetent personal som kan ge en second opinion och i alla fall förklara om det är ett alternativ att avboka förlossning nästa vecka!? Det här är skandal!

      Varma hälsningar, en annan Petra

      Radera
    2. Jag skulle så himla gärna men jag jobbar i Finland och känner bara vårt system här :-( Så tyvärr hjälper det inte hur mycket jag än vill! Det gör mig fruktansvärt ledsen att höra hur en som behöver ledsagas genom det svåraste av beslut och upplevelser inte får den hjälp man så skulle behöva. Kram Petra

      Radera
  28. Kramar till er båda!

    SvaraRadera
  29. Jag vet inte vad jag ska skriva. Känner bara ATT jag vill skriva något. Visa att det finns så många som tänker på er. Även om det inte hjälper er något. Jag har kämpat i många år för ett barn så jag vet hur den längtan känns. Men jag kan bara föreställa mig den smärta ni går igenom nu. Jag lider med er och tycker livet har varit extremt orättvist mot er. Jag hoppas att ni får det stöd ni behöver och förtjänar. Massa styrkekramar till er!

    SvaraRadera
  30. Skickar styrka till er!
    Många kramar Charlotta

    SvaraRadera
  31. Såååå sorgligt!!! Isak får dock små trevliga kompisar i en värld där det inte finns smärta, lidande eller handikapp. Han får bygga kojor, äta glass, bada i havet, åka pulka så mycket han vill tillsammans med våra änglabarn. Ni tar lidandet. Han är ovetande.

    Fattar inte varför de inte hade en barnmorska och kurator beredda direkt! Jag menar att de visste ju om vilket besked de skulle ge er. Varför inte frigöra rätt personer direkt? Det är ju skandal! Helt otroligt dåligt bemötande i en sådan livskris som ni befinner er i. Jag blir både upprörd och ledsen!

    Styrkekramar i massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken underbar kommentar! Ja precis så är det

      Radera
  32. Finner inga ord. Hela er historia är bara fan så orättvis från början till slut. Jävla pissdag. Ta hand om varandra fina fina ni och måtte detta elände få ett ordentlig vändning snart. Önskar er en fin avslutning och sänder massa kärlek och kraft att försöka gå vidare med <3

    SvaraRadera
  33. Men ärligt talat, hur inkompetent och inhumant kan man uppträda som läkare????? Extra dåligt när man möter människor som behöver allt stöd man kan få. Jag blir alldeles matt av ilska....

    Stor kram från Bollan

    SvaraRadera
  34. Vet inte vad jag ska skriva, finner inga ord. Så hemskt, så fruktansvärt. Herregud, mitt hjärta blöder för er skull och jag är verkligen ledsen att ni behöver gå igenom detta. Sen blir jag så otroligt arg och besviken på hur ni blivit bemötta, brist på respekt och empati!! Hoppas de tar väl hand om er på SÖS.

    Ni finns i mina tankar ♥♥

    SvaraRadera
  35. Finns inte ord Cecilia,
    gråt,skrik,sörj och älska varann.
    Livet är så ofattbart orättvist ibland
    Många kramar

    SvaraRadera
  36. Å nej, nej, nej. Usch så fruktansvärt, och ett så vidrigt bemötande. Jag hoppas innerligt att SöS tar bättre hand om er.
    Jag önskar er all styrka som är möjlig i denna svåra situation.
    Kram

    SvaraRadera
  37. Så fruktansvärt! Det finns inga ord som kan ta bort fasan eller sorgen. Tänker på er

    SvaraRadera
  38. Finns inga ord.... :( Så ledsen för er skull. All styrka till er! Kram Anna

    SvaraRadera
  39. Det är så gräsligt Cecilia, jag fattas ord, håll hårt i varandra. Hoppas innerligt att ni får det bemötande ni förtjänar på SÖS och att de tar hand om er och eftervården. Ni måste bli sjukskrivna båda två så ni orkar ta er igenom detta. Tillsammans.

    Kramar i massor till er och Isak. Tycker kommentaren ovan var så fin, han har det bra och kommer att få det bra det är ni som lider.

    SvaraRadera
  40. Jag är såååå ledsen för er skull! Vet inte vad jag ska säga, livet är så orättvist!! :-( blir också riktigt förbannad på bremötandet av er idag, vad är dét för idioter egentligen?????

    Tänker på er!

    Stors kramar från mig

    SvaraRadera
  41. så förfärligt hemskt! följt din/er resa så länge nu och trodde verkligen att allt skulle ordna sig till slut!! sån oändlig sorg och vilket katastrofalt bemötande ni fick!! hoppas att ni orkar ta er igenom detta!

    SvaraRadera
  42. Så ledsen för er skull. Isak har verkligen berört oss alla. Jag hoppas ni kan ta er igenom detta och fortsätta. Jag tror oxå på en himmel full av kärlek dit alla våra nära och kära kommer och där vi får träffas. Styrka och varma kramar/ Kristina

    SvaraRadera
  43. Ååå, blir så otroligt ledsen av att läsa detta! ;( Min lillasyster var tvungen att avbryta sin graviditet i början av sommaren, i samma vecka som dig. Hennes pojke hade ett stort diafragmabråck och skulle ha blivit ett mycket sjukt barn. Det har varit mycket gråt och sorg och tårar. Hon känner sig nu starkare för varje dag och vet att han har det bra nu. Jag skickar massor med styrkekramar till er, är så ledsen för er skull att ni ska behöva gå igenom detta!!!/N

    SvaraRadera
  44. Kära du. Det är så fruktansvärt och jag vet inga ord som kan lindra. Reagerar också på det usla bemötandet ni fick idag.

    SvaraRadera
  45. Vi är många som har hoppats på ett annat besked än det ni fick idag! Det är så sorgligt det ni blir tvungna att gå igenom. Mina tankar går till dig och din man och lille, lille Isak. Jag hoppas att ni ska kunna orka begära den hjälp och det stöd ni behöver för att ta er igenom det här.


    Jag hoppas att ni framöver ska möta ett bättre stöd och mer professionalitet i vården än vad ni fick idag./Uppsalamamman

    SvaraRadera
  46. Jag är så ledsen för er skull att jag inte har ord för det.

    På lifestone.com kan man beställa en grej att göra avtryck med och sen göra smycken med avtrycket på. Jag tänker att jag skulle vilja ha något sånt så jag tipsar om det.

    Mina varmaste kramar. Ta hand om varandra.

    SvaraRadera
  47. många många kramar till er <3

    SvaraRadera
  48. Blir så ledsen för er skull så jag finner inte ord. Och jag skäms verkligen över hur svensk sjukvård behandlar er. Samtalshjälp och sjukskrivning borde vara grundläggande och inget ni skall behöva be dem om. Borde ju vara dem som uppmanar er till det istället.

    Kram

    SvaraRadera
  49. Så otroligt förfärligt, jag vet inte vad jag ska säga. Sorgsen över att ni ska behöva avbryta, förfärad över bemötandet. Vidrigt alltihop.

    Styrkekramar

    SvaraRadera
  50. Jag beklagar. Det är svårt att sätta ord på allt. Många kramar.

    SvaraRadera
  51. Jag blir så förskräckt att jag blir mållös. Jag har ärligt talat förfärats över hur sjukhuset hanterat er hela graviditet, men det här är... ja bortom ord. När allt är över måste ni berätta det här. Anmäla. Men det är sedan.

    Just nu behöver ni få ett samtal ni skulle ha fått och har rätt till. Ingen ska utan ett lugnt samlat samtal där man presenteras hela bilden av sitt barns svårigheter och de alternativ som finns (eller inte finns) behöva skriva på papperen för att socialstyrelsen ska godkänna avbrytande. Det är inte rättvist att ni är de som ska leva livet utan Isak utan att ha fått hela bilden förberedd och beskriven. Men berätta för all del för SÖS hur det sett ut istället, och be dem göra det. Ert eget sjukhus är ju bara galet. Man kan inte få ett papper i handen och säga "skriv under här" - det är ju som att göra det med en invandrare på socialkontoret och inte använda tolk fast det behövs; bara för att klienten råkar kunna prata litegrann. Viktiga saker ska göras klara och tydliga.

    För Isaks del väntar inte en tid av osäkerhet. När han anländer kommer en liten grupp små små barn som redan känner ängarna att ta emot honom och visa honom tillrätta. Som faddrarna ingen av dem någonsin fick i skolan. Han kommer aldrig att behöva vara ensam eller rädd där han är. Det är vi som saknar härhemma, och som har armar fulla av barnen som inte finns där. En famn av tomhet kan vara så oerhört påtaglig och tung. Ibland tänker jag att min ena hand fortfarande är fylld av den hand som saknas - fast lillasyster håller ett stadigt grepp om den andra. Jag är så oerhört ledsen över det ni går och måste gå igenom. Och ordlösheten färgar även den sorgen -fast jag tycks ha ovanligt många ord.

    SvaraRadera
  52. Jag är så otroligt otroligt ledsen för er skull. kram

    SvaraRadera
  53. Jag beklagar verkligen det du går igenom! Världen är orättvis, jag önskar att ingen behövde gå igenom något sånt här! Vill du föda på DS så ska du göra det! Det är bara att boka om tiden för dem, det ska inte vara några problem (eller såklart om de sagt någon anledning så, men jag ser inte varför).
    Så otroligt tråkigt att du fick träffa läkare som inte kunde bemöta dig på ett bättre sätt.

    Jag födde vår lilla Emil 11 december 2012 i vecka 19, efter att ha fått reda på att han hade trisomi 18, Edwards syndrom, som läkaren sa till mig så var han inte livsduglig, hur kul är det att höra om sitt barn i magen?! Usch, jag hör fortfarande de orden ibland, jag slängs tillbaka till telefonsamtalet för snart 9 månader sedan, allt slits upp och tårarna rinner.

    Alla får såklart göra som de vill, men jag önskar att någon hade sagt till mig att FOTA honom!! Vi höll honom hos oss, men fotade inte, det har tagit lång tid för mig att bearbeta, men jag var i sådan chock, hur ska man göra/ hur ska man reagera när man får in sitt livlösa barn hos sig? Jag hade valt att from den stunden jag fick reda på att det kunde vara något fel på vår lilla kille i magen så ville jag inte/orkade jag inte gå in på internet, jag läste ingenting, jag visste ingenting. Det var mitt sett att orka, men önskar så att jag hade tagit reda på hur viktigt det är med foto på sitt barn. Men vi gjorde andra fina saker och jag är övertygad om att han vet att vi älskar honom!

    Jag önskar att jag hade fått träffa läkaren som kom med beskedet, det ända vi fick var ett telefonsamtal, då vi fick reda på att hans sjukdom inte går att leva med. Sedan fick vi vänta 8 dagar hemma på att han skulle födas.

    Beklagar så att er lille inte får vara med er på rätt sätt!

    Kram <3 <3 <3


    SvaraRadera
    Svar
    1. Livsdugligheten läggs ibland fram som om det vore någon slags tröst, att sorgen skulle bli mindre om någon inte är livsduglig (fast det är ju bara ett förminskande av vår sorg även om den som säger det inte förstår det). Men det är bara ett ord, en orsak. Faktum är att vi alla är livsodugliga när vi dör - annars skulle vi ju leva. Inte säger man tröstande "Men tänk på att farmor inte var livsduglig längre..."? Och just så absurd blir denna "tröst".

      Är sorgen beroende av livsdugligheten? Nej. Vi sörjer livet för dess värde. Och Emil, Isak och Aleksas är alla livsvärdiga. Ändå fick de inte ha sina liv. Och därför sörjer vi dem. Därför är en plats i famnen för alltid tom och öppen för dem den dag vi ses igen. Att de inte var livsdugliga säger ingenting om deras värde.

      Radera
  54. Jag är så ledsen för er skull, så hemskt vad ni behöver gå igenom, Styrkekram Lie71

    SvaraRadera
  55. Lägg INGEN energi på personal! Lägg energi på ER! Är du helt 100% säker på att din familj inte kan stötta? Gå inte ensamma med det här!! Maken måste se till att han blir sjukskriven! Det här är stort och FRUKTANSVÄRT o livsomvälvande! Kram på er!

    SvaraRadera
  56. Nej nej nej nej nej. Isak. Ni. Det är bara så jäkla fel. Helt omänskligt. Fruktansvärt.

    Men du, Isak kommer inte märka något. Han kommer flyga iväg till alla andra änglabarn och glatt springa omkring, utan smärta. Då och då kikar han ner på er och skickar sin kärlek.

    Usch vad jag gråter för er skull. Och vad upprörd jag är på vården. Så fruktansvärt dåligt hanterat. LEX-maria på den (om ni orkar framöver).

    Jag tänker på dig. Mitt hjärta värker. För vad det är värt i er hemska situation!

    Kram

    SvaraRadera
  57. Jag blir så fruktansvärt upprörd över hur du och din man behandlas. Går det inte att sakta i backarna, få en ny träff med pedagogiska läkare som kan förklara vilka konsekvenser diagnoserna får för Isak och om det är ett alternativ att INTE genomgå förlossning nästa vecka!?

    Det fanns en läkare här längre upp i tråden, Petra, kan inte du hjälpa dem tillrätta?

    Det här är skandal! Och så mycket som står på spel.

    Mina allra varmaste tankar!

    En annan Petra

    SvaraRadera
  58. Det gör så ont, så ont i mig när jag läser orden Cecilia. Tårarna trillar där jag sitter på jobbet. Skit också! Det här skulle ju ha blivit rätt efter så länge.

    SvaraRadera
  59. Men fy vilken hemsk situation och vilket dåligt bemötande! Så oproffsigt och känslokallt och varför bli förvånade när du grät? Hallå ni är ju Isaks mamma och pappa, inget konstigt alls att du och maken är ledsna! Åh jag gråter för er alla 3 och som vårdpersonal så skäms jag å mina kollegors vägnar! Så där bemöter man INTE en patient!

    SvaraRadera
  60. Jag saknar ord.. jag har tänkt i flera dagar på hur jag ska skriva till dig för att du ska må bättre, men i sanningens namn tror jag inte att vi som läser och lider med dig kan göra mer än att just tänka på er och låta er veta att vi (så gott vi kan) försöker sända er all styrka vi kan.
    Vet inte vad jag ska säga egentligen. Jag är så förtvivlat ledsen för er skull. Jag kan för allt i världen inte sätta mig in i er sorg, men har tillsammans med min man och min bästa vän ändå gråtit många tårar över era besked. Så har även dem. Jag önskar att såna här besked inte fick komma. Och särskilt inte till några som kämpat så mycket så er. Det är så otroligt grymt.
    Jag skickar all energi och styrka jag kan till dig, och väldigt många varma tankar. Och väldigt många önskningar om att förlossningen ska gå så bra den kan gå. Fina Isak... Vi tänker på er!
    Kram /jakteneftertotallycka

    SvaraRadera
  61. Det finns inga ord som passar. Jag vill skriva till dig för att tala om att jag känner väldigt mycket för er. Det är så fruktansvärt att ni är i denna situationen, att det blev såhär. Att er fine Isak inte kan leva längre. Att er dröm krossas. Om jag på något vis kan ge er styrka vill jag skicka allt vad jag kan till er!!
    Många kramar och värme till er

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering