Tvillingarna

Efter 14 års kämpande väntar vi tvillingar, och efter höstens prövningar känns det som en kompensation.

Min resa (totalt 15:e försöket)  börjar den 11 december då jag reser till Riga för Insättning nr 15. Jag reser själv men bor på hotell 1 natt för att lämna blodprover dagen innan insättning.



Efter 14 år så kom de fantastiska strecken igen! Otroligt! 2 gånger inom 1 år och aldrig någonsin innan. Vilken lycka, chock och glädje. På ruvardag 10 kunde jag inte hålla mig längre utan måste bara berätta för alla läsare.


Jag bokar tid hos min ena privat gyn som vill ha hiskeligt mycket pengar för det är mellandagar. Men jag vill bara veta, så jag bokar VUL ändå.

Hon hittar 2 (!) små embryon som fäst. Jag kan knappt tro att det är sant. 



Jag fortsätter att testa som bara den, jag har massor av gravidsymptom och inga blödningar. På något sätt känns det helt annorlunda än med Isak. 

Jag bokar ett till privat VUL för jag vill veta hur det står till där inne, jag vet att det är väldigt vanligt att mista ena tvillingen innan vecka 12. Denna gång bokade jag på samma mottagning där jag gjort alla VUL med Isak. Dem är duktiga och jag känner mig trygg.

Det gick jättebra och vi såg två små fantastiska bebisar. Så overkligt och roligt.


Tiden går, jag får lite blödningar från och till men de upphör. Jag går på samma MVC som förra gången, jag känner mig trygg där och de är duktiga.

Vi bestämmer oss för KUB-test, för jag vill inte gå omkring och inte veta att något är fel, efter Isak så känns KUB som ett måste.

Men allt ser bra ut, jag vågar knappt tro det är sant. Är det på riktigt nu?




Veckorna går och magen växer, jag mår ganska bra förutom en del gravidkrämpor. Orolig såklart, med erfarenheten från i höstas blir man helt klart lite nojig.

Jag påbörjar även min KBT för att få hjälp med min GAD, jag får nytt jobb men tackar nej trots den otroliga lönen.

Sen är det äntligen dag för den stora dagen. Då är både RUL och tvillingutbildningen inbokade. Jag är så nervös att jag knappt vågar andas. 

Allt går bra och det visar sig med ganska stor sannolikhet att det verkar vara en pojke och en flicka.



Även om jag är orolig att saker fortfarande inte ska gå bra så börjar vi planera för ett liv med tvillingarna.

Vi går på tvillingklubbens utbildning, som var helt okey och det kändes så stort att sitta där med alla andra. Vi känner oss lite utvalda, det är inte alla som får äran att bli tvillingförälder.

Vi åker och köper spjälsängar, påslakan och allt annat som kan behövas, vi köper begagnad barnvagn som är stor som en stridsvagn, babysitter och lite annat.. Det känns så stort och läskigt, nu börjar det bli lite verkligt att vi ska ha barn, inte mycket men lite :)

Världens bästa Anette skickar kläder till oss från hennes tvillingar, 20 kg kläder kom med posten! Vilken gåva och vad otroligt gulligt!

Vi konstaterar att våra barnvagn är alldeles för stor för vår stora bil, så vi måste köpa en ännu större!

Den 18/7 kommer våra fina barn med kejsarsnitt i vecka 34. Jag får hepatos och barnen måste tas ut tidigare. Efter 2 veckor på Neo är vi nu hemma.

Vi är föräldrar!


Kommentarer

  1. Åh fina du!! Så glad jag blir för er skull! Tänkte jag skulle kika in till dig. Nu har jag lite att läsa ikapp här. Kramar från Jane

    SvaraRadera
  2. Läste din blogg senast då du just plussat denna gången, och har sedan inte varit in här. Sen nyss kom jag att tänka på dig och er kamp, och gick in igen. Sitter här med tårar i ögonen. Så otroligt glad för er skull, vilka kämpar ni är! Och två underbara små barn <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering