Bebiskarusellen

I dag var första morgonen på veckor där det inte var tjat, gnat och hot att vi ska i väg. Alla klädde på sig och jag åkte iväg från förskolan lätt i hjärtat. Det är sån skillnad på bra och dåliga morgonar. Dåliga dagar följer med hela dagen och hjärtat känns tungt, medans bra dagar gör mig glad. Inte så konstigt kanske men att hålla på tjafsa på morgonen är det värsta jag vet. Alfred har fått en dagiskompis, det är så roligt och jag blir så glad i hjärtat. De leker jämt och han pratar mycket om henne. De har hållt i hop några månader nu. Klara har haft sin kompis på dagis sen de började, men Klara är lite mer självständig. Hon leker ofta och pysslar själv. **** Min ventil i livet är att få åka till stallet. I går sken solen, jag fick en bra häst och lektionen gick bra. En ridkompis och jag hittade varandra då vi upptäckte att hon var lika gammal som jag, kämpat i många år för att få barn, genomgått provrör och det skiljer bara 10 dagar mellan våra barn. Jätteroligt! Tänk va

Nu verkar tvillingarna har bytt, nu är det Klara som sätter sig på tvären titt som tätt. Hon är så himla envis och bestämd. Jag försöker intala mig att man kommer långt i livet då men på morgonen när vi ska i väg är det fasiken ingen fördel. I morse var det fullt krig, jag försökte lirka, hota, övertala, låta vara men hon skulle inte klä på sig och inte komma med. Så då fick jag klä på henne och byta blöja vilket orsakade nordens raseriutbrott. Helt ärligt, jag har inte tid att vara pedagogisk på morgonen. Alfred däremot gjorde allt själv och var som en liten ängel. Pust. Tur att det var en av två i alla fall. Men när det är stökigt på morgonen så glömmer jag tex att ge katterna mat, ta med mig mina saker vilket jag sen kommer på i panik i bilen. Så i dag får katterna svälta tills vi kommer hem. Suck. **** Vi har fått bilderna från fotograferingen! Så himla fina! Nästa vecka är det besiktning och sen visning. Jag blir så sorgsen i hjärtat samtidigt som det såklart är spännande

Inte kunde väl jag ta en paus som jag tänkte. Jag bara måste skriva, det känns så konstigt att inte få dela ens tankar och händelser med er. Det här med avslut var ju inte min grej tydligen ;) ***** Efter många timmars städning så kom mäklare och fotograf. De for runt i huset som små illrar och allt var över på mindre än 30 min. Var det inte mer än så? I veckan kommer vi få se bilderna och jag hoppas de blir bra.  Påsken och veckan har varit riktigt bra, vi har varit i simhall och lekland, träffat vänner och röjt i huset.  Plötsligt känner jag så tveksam. Gör vi verkligen rätt att flytta? Kommer det bli bra? Kommer vi att trivas? Får vi förskola och är den bra? Får vi huset sålt?  Vi har packat, kastat och sålt diverse saker och det märks knappt! Hur mkt saker kan man egentligen samla på sig? Vi har bott här i 20 år och det märks verkligen. Om ca tre veckor är det visning och efter det besiktning. Måtte vi överleva denna resa!  **** Barnen har nästan slutat sova på dagarna. Vilket unde

På nåt sätt har bloggen uppfyllt sitt syfte. I många år har jag bloggat om sorg och glädje. Det har varit en väldigt lång resa med barnlöshet, äggdonation, sorgen efter Isak och våra underbara tvillingar. Många av er har jag kontakt med via mail och sociala medier. Jag har fått så mycket stöd och hjälp genom åren och är er alla ytterst tacksam. Jag har varken inte energin eller gnistan att skriva just nu, så en paus kommer att göras. Nu ska vi fixa inför fotografering och visning av huset och vi får se om/när jag återkommer. Jag finns här och på mailen.

Såklart förstorar jag upp saker, jag ringde vårdcentralen och det var inga problem att förnya min propavan. Pust! Jag oroade mig helt i onödan. Vad trött jag blir på mig själv. ***** Något jag inte förstorar är min vikt. +5 kg sedan i höstas. Jag kan liksom inte behärska mig, jag bestämmer mig på morgonen att vara stenhård, hinner bara komma till jobbet där det finns påskägg. Så var det kört. Jag fattar inte hur jag klarade det innan?! Jag förstår inte hur jag ska hitta tillbaka till det bestämda? Jag mår så dåligt av det här. Att inte ha kontroll. **** I dag ska jag i alla fall prova att göra fransar, jag ser oerhört mkt fram emot det då jag är så trött på att måla mig. Spännande ska det bli! Sen hägrar 4 dagars ledighet med trollen. Giv mig styrka!

Underbara måndag! Det är så skönt att vara tillbaka på jobbet efter en helg med trots/utveckling eller whatever. Allt är nej och lirka, hota, skälla, positiv feedback, välja sina strider är typ varje minut av vår vardag. Jag tror psykologen Hallin sa att det är en liten konflikt var 10 minut och en stor i timmen. Allt gånger två såklart. Det lustiga är att när barnen härjar så blir även jag och maken lite osams. Eller osams är att ta i men vi är på varandra. Hela familjen blir på dåligt humör. Vädret har varit fantastiskt så vi har varit ute mycket, påskpysslat och varit hos barnens gudmor. I går var jag i stallet och hämtade lite energi. I dag så ringde jag i alla fall till vårdcentralen för att förnya medicinen, de ska ringa upp vid kl 11. Jag avskyr sånt här. Seriöst! Jag får sån hjärtklappning och får ångest. Att be om något, motivera det och inte låta som en person som är i desperat behov av sina sömntabletter ger mig magsår. Till påsk ska vi köra blöjlöst efter boken pott

Den här veckan har varit en riktig ångestvecka. Jag vet faktiskt inte varför men småsaker har triggat mig. Hjärnan går på högvarv, planering och logistikdelen i hjärnan går bärsärkagång. Det är fruktansvärt jobbigt, allt ältas in i minsta detalj, oavsett om det är logiska händelser eller inte. Det är som att hjärnan löper amok utan att jag kan kontrollera den. Jag tror att det brukar vara så innan jag får mens, som en sorts PMS med ångest. ***** Det började nog med att jag skickade in en förfrågan om förnya recept på bla propavan hos min vårdcentral. Jag fick svar tillbaka att det inte gick och jag måste kontakta vårdcentralen. Jag sover suveränt på propavan och lergigan, efter tre års sömnlöshet är det som en räddning. Jag försöker inte ta varje kväll men då brukar jag oftast vakna mitt i natten och ligga vaken. Tänk om jag inte får förnyat? Att de misstror mig? Att de tror jag är en missbrukare? Jag får nästan panikångest vid tanken och nu vågar jag inte ringa dit. Så nu ha

Snart är det dags för fotograferingen av huset, om ca 2 veckor. Så i helgen var vi och löpte blommor och planterade. Barnen är mycket "hjälpsamma" så jag är glad om några av blommorna överlever... Vi hade även avslutning på bamsegympan med diplomutdelning och fiskdamm. Barnen blev  väldigt glada och stolta. I helgen började jag rida i min nya grupp, jag fick en ny häst och en ny ridlärare. Både ridläraren och hästen var toppen, tyvärr var ridläraren en vikarie. Gruppen vet jag inte så mkt om men det är ingen som är i min ålder, eller rättare sagt ingen som är över 20år i alla fall. Nu när det börjar bli varmt ute så svettas jag mer under passen och jag hatar mina glasögon. seriöst! De immar igen, de glider ner när jag blir varm så jag inte ser något. Jag önskar så jag kunde ha linser! Så roligt och få rida två gånger i veckan! Jag älskar att vara i stallet och få bara vara jag. Vi var och tittade på huset! Så fint men tomten blir väldigt liten då halva tomten är en br