Vecka 7 (6+5)

Herregud! Jag fick jobbet!

Det började med att hon sms att de fortfarande är intresserad, då skrev jag tillbaka att det är jag med, men jag kommer hinna arbeta mars/april-juni/juli om vi har tur och då vara höggravid med allt var det innebar.

Hon sa då att hon gärna vill prata med arbetsgruppen och återkomma.

Sen ringde hon och då argumenterade jag emot och hon för, jag sa att jag inte vill ställa till det och att jag inte kommer hinna jobba så mkt. Jag undrade oxå hur det blir efter föräldraledigheten. Jag undrade om de verkligen visste vad de gav sig in på :)

Men hon sa att "vi vill ha dig" och så är ju livet, vi löser saker eftersom. Hon funderade om hon kunde skriva vikariatet på tex februari nästa år om jag och maken ska dela på föräldraledigheten osv.

Hon var inte orolig att jag inte skulle få jobb efteråt och de trodde jag skulle passa in i deras arbetsgrupp.

Jag ska att jag ska först prata med maken och sen min chef. I den ordningen och återkomma i dag.

Nu har jag tänkt hela natten, i går kväll och nu på morgonen. Jag är inte ett dugg klokare, men jag blev så stressad att jag fick blödningar efter telefonsamtalet.

Jag tänker flera saker

- om det är tvillingar kommer jag sluta ännu tidigare och ev bli sjukskriven
-jag hinner jobba april-juni
-Det är ett minst lika rörigt jobb med mkt att göra
-Jag vill ju fokusera på graviditeten inte stressa på ett nytt jobb
- Jag tror jobbet är roligt och att jag kommer trivas där
-Det är bara ett vikariat
-Jag kommer börja där när jag är som mest högravid (vecka 20)
-Jag får 2000 mer i lön
-Jag kommer inte jobba i min kommun (bra sak)
-Om graviditeten inte går bra så har jag ett nytt toppenjobb
-jag kommer jobba längre dagar 8-17 och restid minst 1 timme/dag, torsdagar 8-18 (då ryker ridningen)

Så tänker jag. Hur tänker ni?

*****
Det gick jättebra att jobba i går, jag mådde bra hela dan ända tills telefonsamtalet. Inga kräkningar nu på morgonen heller :)

Nu tänkte jag faktiskt åka och lämna de där blodproverna HCG och progesteron. Bra att veta progesteronet då jag kanske kan sluta med utrogest då den bryts ner i min lever (som anonym så bra förklarade) och jag har haft leveront i dag.

Jag och min kollega berättade dessutom för chefen i går som blev jätteglad för vår skull :) men oxå. -Oj- båda två!? nästan samtidigt?!

Jag ringde MVC (man hamnar ju i en sorts växel) som talade om att de inte kan godkänna VUl förrän man är inskriven och kanske inte ens då. Varför skulle man behöva extra för? Då kan jag betala privat för det, tyckte hon

Häxa.

I dag ska jag ringa psykologmottagningen och fråga om jag kan börja KBT fortare.