Hemma!

Jösses vilken lång dag, jag åkte hemifrån 7.10 och är nyss hemkommen. Nästan hela dan har tillbringats inom sjukvårdens väggar.

Jag fick träffa en underbar läkare, som undersökte mig noga, kände och klämde och gjorde vul. Hon kunde se att det blödde men inte varifrån men bebisarna mådde bra och allt såg normalt ut. Hon mätte den ena tvillingen och fick fram 8+4. Jag vet inte hur pålitlig de där mätgrejerna är men det var ju bra. Nu har jag ännu en sak att oroa mig för :(

Hon sa att det kunde bero på ett kärl eller att allt växer, blir det värre ska jag återkomma. Hon ville dock  även prata med en kollega men han satt i rond så hon undrade om jag kunde vänta en kvart. 

Jag väntade och väntade, hungrig så jag var alldeles skakig. Till slut reste jag på mig och rusa ner i kiosken och tryckte i mig en hård macka ( sån där äcklig med ost), en snickers, en banan, en dricka nyponsoppa. Sen bestämde jag mig för att skita i det här och åka hem, när jag satt mig i bilen ringde hon. 

Hon förstod mig väl och berättade att de tyckte jag kunde cyklokapron om jag ville, äta extra progesteron och hon skulle skriva in sina fynd i datorn för hon kunde se att jag hade läkartid på tisdag. 

Jag tackade för all hjälp, gasade hem o bad maken köpa pizza, har ätit en halv pizza och ligger nu som en strandad säl i soffan med Robban i famnen. 


Vilken dag!

(En underlig händelse var att en kvinna och fem läkare (studenter?) gick in i ett undersökningsrum, efter en stund ropade de på sköterskan att hon skulle komma för de skulle ta ut nåt med ringtång? Rörtång? Efter 30 min kom de ut och kvinnan såg lättad ut men svettig, hon ringde nån men pratade ett språk jag inte förstod men jag hörde Aj och doktor. Undra vad hon hade för åkomma? Tycker det är jätteintressant att studera andra människor i olika sammanhang, o gissa deras arbete, liv, sjukdomar osv, det är ju sällan det yttre säger något om människan) 

Kommentarer

  1. Åh så skönt att allt är ok.. Har tänkt på dig och hoppas att du får en lugn och skön fredag och helg..
    Kram igen från
    Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina tummar och tankar Många kramsr

      Radera
  2. Min bebis mättes till 5 dagar "för liten" på det första VUL:et. Detta gjordes på gynakuten pga kraftiga smärtor (vilket visade sig vara allvarlig förstoppning...) och när jag sedan gjorde ett nytt VUL på IVF-kliniken två veckor senare frågade jag om storlek och då fick jag det bästa svaret av läkaren: "Fostret är lagomt stort, mer exakt kommer jag inte svara för då går du antagligen hem och googlar på det, vilket kommer göra dig orolig. Det ser bra ut. Punkt." Med detta vill jag bara säga att jag verkligen inte tror att du behöver oroa dig för just storleken! Det lagomt stora fostret är idag en alldeles underbar liten flicka på 5 månader. Du finns i mina tankar, lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra, undrar om ngn sett hjärtslagen vid vul?

      Radera
    2. Båda gångerna jag varit på vul nu har vi sett hjärtslagen.

      Tack anonym för din fina kommentar, tänk om alla läkare kunde vara så pedagogiska ;)

      Radera
  3. Är verkligen ingen expert på graviditeter, men jag tänker att det i ditt fall inte kan råda några som helst tvivel om när du blev gravid. Din egen uträkning är därför säkert helt riktig.

    SvaraRadera
  4. hoppas du får en skön helg! kram!

    SvaraRadera
  5. Det var ju lugnande! Ha det så skönt i helgen!

    SvaraRadera
  6. Så skönt! Oroa dig kommer du göra tills de är 45 år minst...). :-)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Åh vad skönt att höra! Som andra skriver, stl är inget du bör oroa dig för.

    Apropå kvinnan du betraktade, något kanske hade fastnat? Pessar, sexleksak? Haha

    SvaraRadera
  8. Min bebis blev också bakåtflyttad 3 dagar enligt mätningen på gynakuten. Försöker inte att oroa mig för det, jag tänker att det är svårt att mäta suddiga konturer. Så här tidigt i graviditeten är fostret bara några ynka centimeter och någon millimeter hit och dit ger flytt av dagar.
    Blödningar suger! Det är svårt att inte ta det på allvar och acceptera att man är en blödare. Jag har gjort det två graviditeter innan, vilket resulterat i två fullgångna barn, men det är ändå svårt att ta det med ro. Blödde senast för en vecka sedan och spenderade sex timmar på akuten (utan brits).
    Funderar också på varför folk är där på gynakuten, vad de har för åkommor. Kikar på kvinnornas magar och funderar om de är gravida eller bara har uvi

    SvaraRadera
  9. Du behöver inte oroa dig angående fostrets storlek! Min lilla flicka blev till genom IVF. På VUL 1 mätte de henne till 6 dagar mindre och på VUL 2 till 5 dagar mindre. Jag visste ju precis när hon hade blivit till och oroade mig såklart för att fostret var "för litet". Men det var ingen fara. Vi fick en perfekt liten tjej som nu är 14 månader gammal. Så sluta oroa dig om storleken! :-) Och lycka till med allt annat!
    /A

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering